Kristina Syk, styrelsesuppleant
2024-03-08

Världen ser tyvärr inte helt ljus ut, varken sett ur beredskapsglasögon eller miljöglasögon. Ingen kan på egen hand hantera den svåra utveckling vi står i, men lokalt skulle gemensamma insatser kunna göra skillnad för både den biologiska mångfalden och kvartersberedskapen.

Det vågar knappt yttras, men visst känns det i luften? För oss månskensodlare är tiden snart inne. Snart pryds varenda millimeter fönsterkarm av små försådder. För tidigt naturligtvis, men sådan är längtan. Sedan står man där med alldeles för många gängliga plantor som inte kan flyttas ut förrän i maj.

Med våren vaknar också viljan att titta runt i närområdet. Det arrangeras städdagar i bostadsområdena och energiska grannar hjälps åt med klippning av döda grenar, rabattrensning och sopning av stigar. För sällan – och jag måste erkänna att jag aldrig sett det – förbereds gemensamma odlingsbäddar, gemensamt ägda växthus eller städas kvarterets gemensamma verktygsbod. Egentligen tycker jag att man kan fråga sig varför det är så.

Viljan finns att ta beredskapsansvar i orolig omvärld

För ett par år sedan ledde jag en undersökning om hur olika grupper såg på sin egen individuella beredskap. Majoriteten ville då, om än på trevande, ta eget ansvar. En tanke som uppskattades var gemensamma kvarterslösningar (”måste alla ha varsin av allt som kan behövas i kris?!”) och att kristänk beaktades redan i planering av bostadsområden (solceller på taken, gemensamma regnvattensamlare, odlingsmöjligheter på tak, balkonger och gårdar, samlingsytor med fast krisradio – listan kan göras lång).

Undersökningen gjordes innan Rysslands folkrättsvidriga utökade invasion av Ukraina. Samtidigt har den katastrofala utvecklingen för klimatet och den biologiska mångfalden fortgått och accelererat. Människors oro över omvärldsutvecklingen har sannolikt vuxit. Oro innebär för många tyvärr ökad passivitet. ”Det är ingen idé…”. Det är den riktigt katastrofen, för både beredskapen och den biologiska mångfalden.

Kvartersinsatser för människans och miljöns motståndskraft

Aktiva människor är grunden för ett ­robust och resilient samhälle. Lokala åtgärder för ekologisk odling i allt från gemensamma lådor och rabatter på gården till utrymmen på tak och balkong skulle kunna bidra på mer än ett sätt. Det kan stärka lokal biologisk mångfald, och även om det inte ensamt kan utgöra lösningen på svensk livsmedelsberedskap så skulle det kunna utgöra ett komplement, en åtgärd för lokal resiliens i matförsörjningen.

Hur olika initiativ skulle kunna se ut kan skilja sig mycket åt, lokalt råder olika förutsättningar. En gemensam nämnare är dock att kvartersinsatser av olika slag kunna stärka känslan av gemenskap, handlingskraft och ägarskap över det egna närområdet, och kanske bidra till en minskad känsla av otrygghet. Det känns både ganska avlägset, och märkligt nog samtidigt fullkomligt genomförbart!

Två saker motar dock otrygghetskänslor i grind: att vidta åtgärder för sådant man har kontroll över, och att göra det tillsammans med andra. Handling leder till ökat mod, och mod är något vi behöver mycket av nu och framåt.