På skolgårdar runt om i Stockholm pågår ett spännande arbete med att bryta upp asfalt och skapa mer grönska. Men många undrar varför marken där växterna ska vara inte ser ut som planteringar brukar göra.
– En del tycker att det ser konstigt ut, men det vi gör är att efterlikna naturen, säger växtexperten Sofia Eskilsdotter.

Fler träd och växter på skolgården har många fördelar: Träden ger skugga så att gården blir mindre varm på sommaren. Buskar och andra växter bildar gröna rum som är roliga att leka i, samtidigt som det blir bättre för djur som fjärilar, humlor och fåglar.

Men det kan vara svårt för en växt att överleva på en skolgård. Det berättar Sofia Eskilsdotter som är växtspecialist och som har hjälpt Stockholms stad med de skolgårdar som gjordes om under 2025. Ett av hennes specialområden är växtbäddarna, alltså området där växterna och deras rötter ska leva.

– Barn på en skolgård är som en elefanthjord. Vanlig jord blir lätt ihoptryckt och väldigt kompakt av allt spring. Då får växternas rötter varken luft eller vatten och kan inte breda ut sig. Till slut dör växten.

Därför har man inte använt vanlig jord på skolgårdarna den här gången, utan något som kallas för skelettjord.

– Precis som skelettet i våra kroppar håller oss människor uppe och gör så att våra muskler och organ inte faller ihop, så är skelettjorden uppbyggd så att den inte ska falla ihop, säger Sofia Eskilsdotter.

Skelettet i jorden består av stenar, och mellan stenarna blir det fickor av luft. Hur hårt trycket än blir ovanifrån är luftfickorna kvar.

– I naturen finns det steniga och grusiga områden som fungerat på liknande sätt i tusentals år, och växterna som växer på de platserna är ofta väldigt tåliga. Det vi gör är att försöka härma det, säger Sofia Eskilsdotter.

Samma teknik används när man gör planteringar i andra tuffa stadsmiljöer, som till exempel vid Slussen, där det är mycket både trafik och människor.

– Gör man så på skolgården kan rötterna bli nöjda samtidigt som barnen på sikt kommer kunna springa runt och leka kring växterna utan att det skadar deras rotsystem.

Om man skulle skära rakt igenom en växtbädd och titta på den från sidan skulle man se att den är uppbyggd av olika lager.

Längst ner finns ett lager av lera. Leran formas som en grund skål med uppvikta kanter.

– I den kan vatten hållas kvar när det har regnat, ungefär som en underjordisk vattenpöl, säger Sofia Eskilsdotter.

Ovanpå leran läggs ett lager med lika stora stenar, som är blandade med biokol och kompost. (Se ordlistan längst ner på sidan för mer info om olika berepp!) Varje sten har ungefär samma storlek som en knuten näve. När stenarna läggs på varandra blir det hålrum mellan dem där luft och näring kan sippra ner och rötterna har plats att växa.

Överst läggs en blandning av småsten, kompost, biokol och pimpsten.

– Det kan se ut som att det bara är grus, men det är det inte.

Eftersom växtbäddarna inte blir täta och kompakta kan regnvatten lätt rinna ner i dem och nå djupt. Det minskar risken för översvämningar. Det gör också att växterna kan få djupa rötter, som skyddar dem mot både kyla och torka och gör växterna starka.

Men det tar tid innan rötterna har vuxit ut ordentligt. Därför är det staket runt planteringarna de första två åren. Sen, när rötterna brett ut sig och blivit tillräckligt djupa tas staketen bort och det går bra att vistas och leka bland växterna.

– Man måste ha tålamod och is i magen med den här typen av planteringar. Det kan se ut som att det inte händer så mycket de första åren, men det är för att växterna börjar med att investera i sitt rotsystem. Själv blir jag stressad om blad och grenar växer för mycket från början, för det brukar betyda att rötterna bara håller sig vid ytan.

Det finns också andra utmaningar för grönskan på skolgårdarna. Att grenar knäcks och växtdelar ovan jord skadas av lek händer alltid här och där, oavsett hur växtbäddarna och rötterna ser ut. Men även på sådana problem finns det lösningar i naturen som man kan härma.

– Sättet vi planterar växterna på, med känsligare växter i skydd av taggiga växter som nypon och hagtorn, liknar sättet växterna överlever i natur med mycket slitage, till exempel betesmarker, säger Sofia Eskilsdotter.

En annan utmaning är att få tag på plantor som redan från början är anpassade till den typ av jord som de planteras i på skolgårdarna. I de flesta plantskolor används torv för att driva upp växterna. Men när de ska sättas ut i de torvfria, steniga växtbäddarna på skolgården kan det bli det problem.

– Torven som sitter kvar runt växternas rotklumpar blir lätt antingen för torr eller för blöt. Torven är dessutom steril vilket motverkar mikroorganismer, något som vi ju vill ha i jorden, säger Sofia Eskilsdotter.

De steniga växtbäddarna löser med andra ord inte alla problem som kan uppstå i en skolgårdsplantering. Men de är en viktig grund, säger Sofia Eskilsdotter.

– Genom att bygga upp marken såhär har vi skapat de bästa förutsättningarna för att grönskan på skolgårdarna ska klara sig på sikt.

Ordlista:
Växtbädd
Anlagd mark där rötter kan växa. Kan vara både under hårda ytor som asfalt och i öppna planteringar med perenner, buskar och träd.
Biokol
Kol gjort av grenar och kvistar som hettats upp utan syre. Har en stor yta där vatten och näringsmolekyler kan ”mellanlanda” i väntan på att tas upp av rötterna. Kolet uppskattas också av mykorrhizasvampar, som ger växterna ett extra stort rotsystem.
Mikroorganismer
Pyttesmå levande organismer som bakterier och mögelsvampar. Bryter ner nedfallna löv, kvistar och annat så att näringen som finns där blir tillgänglig för växternas rötter.
Skelettjord
Jord med stenar i som inte kan pressas ihop och bli kompakt eftersom den är uppbyggd så att det finns luftfickor i den.
Kompost
Förmultnade växtdelar. Innehåller mycket näring och mikroorganismer
Pimpsten
En lätt men hård sten med många små håligheter i. Som en tvättsvamp fast hård. Är bra på att bevara fukt.
Torv
Torv är material som bildats långsamt (under tusentals år) i våtmarker. Torven bildas av växtmaterial som inte bryts ner fullständigt. När man tar upp torv för att använda i till exempel odlingsjord släpps stora mängder växthusgaser ut. Det bidrar till klimatförändringarna. Många växter som säljs i butiker och handelsträdgårdar är odlade i torv, och det finns oftast en stor andel torv i den jord som säljs.