– Nä hör ni, det här funkar inte, säger jag till koltrasten som bligar tillbaka från sitt bo på en linda elkablar under taket på min uteplats.
Jag försöker skriva en ledare om EU-valet men koltrastarna stjäl min uppmärksamhet. I boet gapar ett gäng ungar. Med näbbarna fulla av kryp flyger föräldrarna fram och tillbaka i en ständig ström. Rör jag mig för nära eller för hastigt, flaxar de iväg under dramatiskt squikande.
I juni ska vi välja Sveriges representanter till EU-parlamentet. Det är medborgarnas enda möjlighet att få direkt inflytande på vilken politik som ska föras inom EU. I år är det oerhört mycket som står på spel, särskilt för klimatet. Utfallet kommer att påverka oss alla, vare sig vi vill det eller inte.
Efter förra valet 2019, tog EU ett avgörande steg framåt för klimat och miljö. Då lanserades den gröna given, ett omfattande paket med lagar för att stötta och skynda på den gröna omställningen. Det handlar bland annat om att satsa på grön industri, återbruk och energieffektivisering och att skydda värdefull natur och minska utsläpp. En hel del åtgärder har redan utförts men det är ändå mycket kvar. Om den gröna given kommer att finnas kvar efter årets val, vill säga.
Det politiska läget har ändrats, sedan 2019. Nationalism och populism breder ut sig i Europa och det påverkar även EU-politiken. Enligt EU:s egna prognoser är det de mest högerextrema partigrupperna som ser ut att växa mest i årets val och den stora konservativa partigruppen närmar sig dem, med vilja till samarbete. Det kan innebära slutet för den gröna given.
Här hemma går arbetet för miljö och biologisk mångfald, som bekant bakåt. Med Tidöpartiernas politik beräknas utsläppen av koldioxid öka kraftigt de kommande åren, i stället för att minska. Det säger allt. EU styr över en stor del av Sveriges miljö-och klimatlagstiftning och vi har aldrig behövt EU:s gröna giv så mycket som nu. Så om du ska göra en enda sak för klimatet i år – rösta i EU-valet!
Jag och koltrastarna lever nu mer i samförstånd. Jag lovar att inte använda dörren till uteplatsen så länge ungarna är i boet, utan går runt huset i stället, och anmäler min ankomst genom larvigt småprat. De börjar acceptera min existens och har frivilligt landat på gräset, så nära att jag känt luftdraget från vingarna mot mina bara vader. Nu ska jag bara försöka få skyffeljärnet ut verktygslådan utan att störa snokarna som bor där…
Lena Vängstam
Ordförande, Naturskyddsföreningen i Stockholms län