Ledare: Låt hösten ge energi och engagemang
Äntligen är hösten här. Naturen har gjort sitt och de blommande, grönskande, livgivande och doftande sommarmånaderna har fyllts av förväntan och njutningar.
Blev det som vi tänkte? Hann vi med allt på listan av utflykter, projekt, läsande, resande och träffar med vänner? Och hur var vädret? Blev det några dopp och kvällspromenader? Fick vi de där stunderna i solen som vi längtat efter?
Allt det där som inte blev av kan nu läggas åt sidan för la Grande Finale. Därute exploderar träden i ett fyrverkeri av färger som bjuder på en visuell energikick som förberedelse inför den mörka delen av året.
Men det är något som inte är som vanligt. Det är varmt, så där lagom varmt och skönt runt 20-strecket dagtid. Någon säger någonstans på nyheterna, att det fortfarande råder meteorologisk sommar i södra Sverige. I oktober. Samma röst säger att visst är det vanligt med brittsommar, men bara om den föregås av kyla och krispiga morgnar. Inte som nu efter en varm septembermånad, mer eller mindre utan avbrott, samtidigt som värmeböljorna fortsätter i södra Europa, med 40 graders värme i Spanien.
Inte heller de kollapsande glaciärerna är som de brukar. Jag har sett smältande sådana med egna ögon under åren i Alperna, men knappast något av det slag som den fruktansvärda glaciärkollapsen i Nepal. Eller den skrämmande rapporten om de totalt försvinnande glaciärerna i Alperna, deklarerade av schweiziska forskare i veckan.
Samma vecka lyssnade jag på glaciologen Erik Huss som mitt i sin medryckande, sakliga och samtidigt personliga presentation om glaciärerna och dess försvinnande, började gråta.
Hösten är för mig den årstid då hjärnan kvicknar till efter all värme, idéerna sprutar och batterierna i kroppen känns fulladdade. Man får gå in och kura, ta fram varma kläder, leta svamp och ställa undan sommarprylarna. Stänga ned och samtidigt ta tag i nya saker.
Så vad står på min agenda utöver att tjata om artutrotning och klimatkris? Förhoppningsvis att peppa politiker, näringsidkare, kolleger och vänner till att steppa upp och hjälpas åt att ”vända kurvan”. Inspirera och uppmuntra, knuffa i rätt riktning men framför allt – gå ut och njuta, upptäcka vår fantastiska värld och etsa in de vackra bilderna och dofterna. Jag menar, hur kan man, som idag när solen och de rödgula löven så inbjudande skiner i kapp, sprakande av skönhet, ens vilja bidra till att förstöra dessa naturens mirakel?
Snart tar jag tåget söderut efter 10 år utan utlandsresor. Jag kommer att lyssna på vad man säger nere i Europa, ta in och reflektera över vad El Nino-året gjort med oss. Men det får bli en annan historia, kanske i nästa månadsbrev.
Vi hörs!
Caroline Ford, ordförande i Naturskyddsföreningen Stockholms län
