Ledare: Ge våra arter mer pengar och prioritet
Miljöarbetet i Stockholms län går för sakta eller är på väg åt helt fel håll. Enligt Länsstyrelsen lär länet missa alla relevanta nationella miljömål utom ett. Endast ett mål, det om naturlig försurning, förväntas kunna nås till 2030. Mest dystert ser det ut för klimatet och den biologiska mångfalden. Där går utvecklingen till och med bakåt. Varför i hela friden?
Det är inte så att miljöarbetet i länet står stilla, att ingenting görs. Nej, myndigheter, kommuner och andra aktörer jobbar på. De upprättar åtgärdsprogram och koldioxidbudgetar, utbildar, utvecklar strategier, planerar och samarbetar. Rent konkreta åtgärder kan vara att anlägga våtmarker, återbruka kök och fönster vid byggen, sätta upp laddstolpar, sköta om ängsmarker, återinföra hotade arter och bekämpa de som är invasiva. Nämdöskärgården blev nationalpark i höstas och kollektivtrafiken byggs ut med nya sträckor.
Men samtidigt pågår också en långtgående exploatering i länet. Jordbruksmark brukas på ett ohållbart sätt eller minskar i areal, värdefull skog avverkas och andra viktiga livsmiljöer för olika arter försvinner. Resurserna för att förvalta skyddad natur har minskat dramatiskt de senaste åren. Även kollektivtrafiken dras med sämre ekonomi. Resandet har inte nått upp till nivåerna innan pandemin. Busslinjer dras in och dras om. Att köra bil har däremot blivit billigare, i och med sänkta drivmedelspriser, och utsläppen från transporter ökar nu igen.
Jag kan ana en viss frustration i Länsstyrelsen uppföljning av miljömålen. Transportsektorn står för drygt hälften av utsläppen i länet och den nuvarande nationella klimatpolitiken gör omställningen avsevärt mycket svårare än vad den behöver vara. Länsstyrelsen konstaterar att det krävs “starkare styrning på nationell nivå för såväl person- som godstransporter”. Att regeringen också minskar anslagen till klimatsatsningar och naturvård, det saboterar för effektiva åtgärder.
Naturligtvis går det ändå att göra mer även på kommunal och regional nivå. Det handlar om prioriteringar vid målkonflikter. När det väl kommer till kritan får ofta klimatet och den biologiska mångfalden ge vika för andra intressen. Då spelar strategier och koldioxidbudgetar plötsligt mindre roll. Först när alla fina ord verkligen blir till handling har länet chans att klara miljömålen. Tills dess får vi glädja oss åt att övergödningen minskar i våra vatten och att luftkvaliteten trots allt blir bättre - och att den starkt hotade mnemosynefjärilen åter flyger över ängar i länet.
Lena Vängstam
Ordförande, Naturskyddsföreningen i Stockholms län
